Är du Född På Nytt?

Svaret finner du i Bibeln Guds Ord. Jesus säger så här!

Jesus svarade: ”Amen, amen säger jag dig: Den som inte blir född på nytt kan inte se Guds rike.”                                                                                                                                                                  Var inte förvånad över att jag sade att ni måste födas på nytt.  Vinden blåser vart den vill, och  du hör dess sus, men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och  en som är född av Anden.” (Joh. 3:3,7-8)

Aposteln Petrus skriver så här i sitt brev: Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består.  Ty allt kött är som gräset och all dess härlighet som blomman i gräset. Gräset vissnar bort och blomman faller av,  men Herrens ord förblir i evighet. Det är detta ord som har förkunnats för er. (1 Petr.1:23–25)

 

William Booth, Frälsningsarmén grundare, uttalade profetiskt vad som skulle komma: ”I de sista dagarna skall det bli: religion utan den Helige Ande, – kristendom utan Kristus, – förlåtelse utan bekännelse, – frälsning utan bekännelse, – politik utan Gud, – himmel utan helvete.”

Vi kan nog se och erkänna att hans förutsägelser och farhågor har gått i uppfyllelse inför våra ögon.

 

Aposteln Paulus skrev: ”De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!” (2 Tim. 3:4–5).

Bibeltexten löd: ”skenet av gudsfruktan”. Man kan ha namnet om sig att vara en kristen, finnas med i en församlingsmatrikel, men frågan är om namnet finns med i livets bok, den som Bibeln talar om. Det handlar om att vara känd av Gud, inte bara att vara känd av människor genom att man tillhör en församling och eller kallas kristen. Det handlar om att ha det andliga livet och inte bara ett sken av gudsfruktan.

 

Vi behöver rannsaka oss inför Gud och söka Honom i en daglig omvändelse för att få en rätt inriktning för våra liv. Då lever vi i Herrens plan och välsignelse.

Vi lever inte bara i det som Bibeln betecknar som svåra tider, vi lever också i avfallstider. Har vi det perspektivet hjälper det oss att vara klarsynta i vår tid.

Vi har förutom bibelordets varningar också fått andra. Vi kan påminna oss några sådana. På ålderns höst fick Frank Mangs bära fram ett som väckte en hel del uppmärksamhet då han delgav oss den upplevelsen.

Den har nog fallit i glömska hos många, och därför kan det vara på sin plats att återigen lyfta fram den. Så här återgav Mangs i skrift sin upplevelse:

 

”Det hände en ganska tidig morgon för en del år sedan. Utan att tända lampan drog jag upp rullgardinen och slog mig ned vid skrivbordet. Ute var det grådager. Egentligen tänkte jag inte på någonting. Utan fanns bara till och lyssnade till det stilla böneljudet från mitt väsens innersta. Då hände det. Helt plötsligt såg mitt inre öga en väg. Inte en körväg och inte heller en stig. Det var närmast någonting som liknande en bättre promenadväg på några meters bredd. Nej, det var ingen andesyn. Jag var inte i trans eller hänryckning, utan alldeles klarvaken. Och ändå såg jag vägen så tydligt och klart att jag närhelst jag vill alltjämt kan se hela bilden framför mig. Jag ser den just nu. Jag såg att vägen började vid en trång port och visste att den slutade i härlighetens värld. Men av det målet såg jag ingenting. Jag såg bara porten och början av vägen. Och längs vägens mitt låg en strimma av ljus, som tycktes komma från en ändlös ljuskälla av ett slag som jag aldrig skådat. På vägens båda sidor var det kolmörker.

Vägen hade inga diken och inga staket. Men gränsen utmärktes av det konturlösa område, som fanns där ljuset och mörkret möttes. Gränsen var suddig. Jag såg människor som gick på vägen. Både män och kvinnor, unga och gamla. De gick inte i grupper. De gick inte ens par om par och i bredd. Utan alla en och en. Och det berodde därpå att den Herre, som lockat dem in på vägen, hade sagt: ”Om någon lyssnar till min röst och upplåter dörren, så skall jag gå in till honom och hålla måltid med honom och han med mig.” ”Någon!” ”Jag med honom och han med mig.”

 

Det där betyder att det i Kristi sanna efterföljds innersta finns ett rum, som är reserverat endast för honom. Och dit ingen annan varken kan eller får komma. De där människorna var klädda i vita kläder. Bländande vita kläder, som stund efter stund fick sin renhet förnyad. Inte därför att de bad om och hungrade efter omedelbar renhet, utan därför att de vandrade mitt på vägen.

Rakt under strimman av det övernaturliga ljuset. Reningen i Jesu blod var en konstant pågående process. Och jag såg deras ansikten. Det var ljus över dem också. Fast många av dem var märkta av både ålder, sorg och sjukdom. Och det skenet var både en återspegling av det inre ljuset och en utstrålning av det ljus de bar inom sig. Gärna hade jag med mina ögon velat följa dessa människors vandring ända hem. Men jag fick inte. Jag var tvungen att vända blicken mot vägens början och den trånga porten. Och där såg jag en stor mängd som stannat.

 

De hade stannat redan innan de gått in genom porten och kommit in på vägen. Och det märkliga var att många av dem tycktes vara glada. De var glada därför att de trodde sig vara på vägen. Fast de aldrig hade gått in genom den sanna omvändelsens trånga port. Och kanske det värsta var att mitt bland dem rörde sig gestalter i prästrock och pastorsdräkt och evangelistmundering. Nej, det värsta var att jag såg skuggan av min egen bild i den där hopen. Ty vi har fuskat, vi som är kallade att vara levande organ för Livet från Gud. Vi har blivit religiösa pratmakare istället för att vara fungerande organ för Livet.

 

Vi har garanterat människor deras salighet därför att de en gång blivit döpta till Kristus. Vi har garanterat att sökande själar blivit födda av Anden, fast de bara blivit födda av mänsklig påverkan. Vi har sagt att de är Guds barn bara därför att de är ”snälla”. Vi har blivit religiösa kvacksalvare, som i förtid intalat andliga sökare att de är födda av Gud. Fast de bara är väckta. Och vi har ibland genom just detta avbrutit den andliga födelseprocessen. Resultatet har blivit att det i dag finns massor av människor, som tror sig vara på väg till himlen fast de inte är det. Men Jesus sade ju att det skulle komma att bli så i denna tidsålders afton: ”Då skall det var med himmelriket som när tio jungfrur gick ut för att möta brudgummen. Men fem av dem var oförståndiga, de tog ingen olja med sig.”

Ingen olja! Ingen ande! Och inget fungerande andeliv. Bara formerna och skenet. Namnet och bekännelsen. Och de trodde att detta var nog.

 

Men jag såg mer. Jag såg människor som gått in genom porten, upplevt nya födelsens under och kommit in på vägen, men som sedan gjort vägen till någonting annat än det den var ämnad att vara. De har stannat och gjort vägen till en rastplats i stället för att låta den var en färdväg. De hade stannat, inte när det gäller ålder och tid. Men de hade stannat när det gäller andlig utveckling och tillväxt. De hade stannat och börjat leva på minnen. Och somliga hade bara stannat. Och somnat. Men alla hade de glömt de paulinska orden: ”Dock, så vitt vi redan har hunnit något framåt, så låt oss vandra vidare på samma väg.”

Men jag såg mer. Jag såg människorna som dragit sig ut ur det övernaturliga ljuset som låg över vägens mitt. De hade dragit sig in i den grådager som fanns på vägens båda sidor. Grådagern, där synen på både synden och saligheten var höljd i dunkel. Allt var dimmigt och grått och overkligt. Och den grå overkligheten gjorde att sådant som var en total omöjlighet på vägens mitt nu blev leksaker för både sinnet och talet och handlingarna. Och hur underligt det än låter så blev de ting, som fanns i mörkret på sidan av vägen, föremål för deras intresse. Likt Guds gamla Israel under ökenvandringen greps de av lystnad till Egyptens köttgrytor, som de en gång hade lämnat.

 

Lystnaden blev inte bara ett visat intresse. Lystnaden växte till åtrå. En hunger som fångade deras tankar och känslor. Lade beslag på deras drömmar och fantasier. Och gjorde att de i verklighet befann sig på sidan av vägen, trots att de skenbart fanns kvar på den. Sedan hände det kusliga. Sakta som skuggor gled de bort ifrån den väg, som saknar både staket och diken. Bort ifrån den väg, som de en gång under tårar och böner sökt sig in på. Bort från det levande hoppet och in i hopplösheten. En hopplöshet som de själva inte kände av. Ty de var döda. De hade förlorat förmågan att uppleva en andlig kris.

Sedan jag sett allt detta sjönk jag sakta ned på knä och brast i gråt. Jag önskade att jag varit minst ett halvsekel yngre än vad jag är. Och haft möjligheten att på ett bättre sätt än vad jag gjort, satsa mitt yttersta för att Guds Helige Ande skulle få frihet att bruka mig på ett bättre sätt än vad han nu kunnat.”

 

Så löd det budskap som Frank Mangs bar fram. Nästan som ett andligt testamente, – kan vi ta del av detta allvarliga budskap och Ändå allvarligare – Bibeln Guds ORD! Frågan är vad vi gör med det? Vi måste hålla oss på vägen där ljuskäglan flödar och där Anden vägleder oss!

Böj dina knän och ropa till Jesus om dina synders förlåtelse och se till att du blir Döpt till Jesus, då blir du Född på Nytt, som det står i romarbrevet ”Eller vet ni inte att vi alla som har blivit döpta till Kristus Jesus har blivit döpta till hans död”? (Rom. 6:3).   ”Jesus svarade honom: ”Låt det ske nu. Ty så bör vi uppfylla all rättfärdighet.” Då lät han (Johannes) det ske. När Jesus hade blivit döpt, steg Han genast upp ur vattnet. Och se, himlen öppnades, och han (Johannes) såg Guds Ande sänka sig ner som en duva och komma över Honom.(Matt. 3:15-16)

GÖR DET I DAG, FÖLJ HONOM!

 

  • Digg
  • Del.icio.us
  • StumbleUpon
  • Reddit
  • Twitter
  • RSS

Leave a Reply

AD